Tagg-arkiv för » båge «

Torsdag, 12 november, 2009 | Författare:

Om du någonsin själv uppdatera en enda ansökan i Arch Linux (en mycket dålig idé, btw) och det uppgraderingar readline du kan hamna ser ett fel i stil med:
/bin/bash: error while loading shared libraries: libreadline.so.5: cannot open shared object file: No such file or directory
Förhoppningsvis har du fortfarande en bash uppmanas öppen och du inte har stängt dem alla. Om du fortfarande kan, omedelbart kör följande:
pacman -S bash
annars kommer du inte att kunna köra bash något mer eftersom bash fortfarande skulle länka till den gamla versionen av readline.

Också, i framtiden, kör inte
pacman -Sy application
(python i mitt fall)
istället, run:
pacman -Syu
som kommer att se till att alla program är uppgraderade.

Själv, Jag tycker att bash borde ha haft en beroende set säger att det krävs den gamla specifik version av readline och samma för den nya bash, kräver den nya versionen av readline. Oavsett, hellre på den säkra. 😉

Dela med sig
Fredag, 11 sep, 2009 | Författare:

Fred i landet av USB

Under en *ingenting operativsystem, har flera partitioner på en USB-enhet är inte rocket science, det bara fungerar. I mitt fall, min USB-enhet har två partitioner eftersom den första partitionen är en startbar Arch Linux inrätta.

Jag har Windows på ett skrivbord hemma – mestadels för spel – och många av mina kollegor använder det för. Eftersom Windows inte gör mycket bra med icke-Windows-partitioner jag tänkte att jag skulle kunna skapa en FAT32 partitionen på USB-minnet efter den startbara Arch Linux-partition. FAT32 är nästan överallt och kan användas på alla vanliga operativsystem för persondatorer i världen.

Bleh

Tyvärr fungerar det inte rakt utanför bat. Tydligen, Microsoft i sin oändliga vishet beslutat att minnen är tänkt att ha en (och endast en) skiljevägg. I verkligheten Windows hittar den första partitionen och sedan ignorerar alla andra som råkar sättas upp:

Please Format

Err, ingen, Jag vill inte att du ska formatera min Arch Linux installation partition

Tricket att få det att fungera är att lura Windows att tro att enheten är inte ett vanligt USB-minne men kanske solid-state hårddisk som råkar vara ansluten via USB. Ja jag vet, Detta är allvarligt dum att Windows beter sig på detta sätt. En solid-state hårddisk är bara en jättestor stor (och snabb) minne trots allt!

Jag hittade några källor på hur man gör detta men jag hade fortfarande att räkna ut vissa saker på egen hand. Specifikt, guiderna jag hittade hoppade antingen några steg eller inte ge tillräckligt med information om var du kan hämta drivrutinspaketet.

Detta förfarande innebär att manuellt ändra drivrutiner och installera “ej undertecknade” drivrutiner “inte avsedd för din hårdvara”. Jag vet att någon kommer att bryta sina system och skylla på mig så säger jag nu att jag tar inget ansvar för eventuella skador som du kan göra för att ditt Windows-system på grund av detta. Läs det igen. 😛

Instruktioner

remove the highlighted text

klicka för större version

Ladda ner och packa upp drivrutinen, ursprungligen skapades av Hitachi, här. Öppna cfadisk.inf filen i Anteckningar (eller din favorit klartext editor), och reda på avsnittet [cfadisk_device]. Ta bort avsnittet markeras till höger:

Minimera (Stäng inte) editorn och gå till dina skrivbordsikoner – högerklicka på Den här datorn och välj Properties. Välj fliken Maskinvara och välj sedan [DEvice föreståndaren]:

System Properties

Hitta anordningen under “Diskenheter”, högerklicka på Memory Stick och välj Properties:

Device Manager

Klicka på fliken Information och i listrutan på den sidan, välj “Hårdvara Ids”. Klicka på den första raden i listan över Hardware-ID och tryck Ctrl C för att kopiera namnet:

USB Hardware Ids

Stäng inte den här dialogrutan, gå tillbaka till anteckningsblock (vilket minimerades) och klistra in hårdvaran ID in där det tidigare innehållet togs bort.

Changes pasted into notepad

Spara filen i Anteckningar och gå tillbaka till enhetens dialogfastighetsfönster. Klicka på “Driver” flik och klicka på [Ipdate Driver…] knapp. I de fönster som dyker upp, välj “Ingen, inte här tnamn”; [Next] -> “Installera från en lista eller en erpecifika läge (Avancerad)”; [Next] -> “Don't sökning. Jag väljer själv vilken drivrutin som ska installeras.”; [Next] -> [Have Disk…].

Unsigned Drivers - Click Continue Anyway

Bläddra till den mapp där du har sparat den modifierade cfadisk.inf filen. Klicka [OK]. Du hittar

det finns en Hitachi Microdrive drivrutin listad. Välj denna och klicka [Next]. När varnings

syn, klick [Yär]. En annan varning kommer att dyka upp om en liknande fråga (dessa är de “unsigned” och “inte avsedd för din hårdvara” varningar som jag nämnde tidigare). Klicka [Continue ändå]:

Vid denna punkt rekommenderar jag att stänga alla dialogrutor som rör installationen. Slutligen, ta bort och sätt in minnet i USB-porten och du ska finna att de extra partitioner på pinnen är tillgängliga. I det värsta scenariot, du kanske behöver fortfarande partitionera hårddisken Men det svåra är över. 🙂

Dela med sig
Söndag, April 26th, 2009 | Författare:

Trust me. We’re still dealing with regexesjust in a roundabout (and vaguely practical) way. This is a pretty comprehensive listing of how to go about flushing DNS caches while using regexes to show where similar methods deviate.

Why do we want to clear DNS caches exactly?

There are a number of reasons to clear DNS caches, though I believe these are the most common:

  • An intranet service has an private (internal) IP address when on the company network but it has a public IP address for outside access. When you try to access that service from outside after accessing it from inside, there’s a chance that you would have cached the private (inaccessible) IP. A good long-term solution is to make the service inaccessible except via VPN. A simpler solution is to leave work at work. 😛
  • An internet service or web site changes their DNS settings and your desktop/laptop is looking at theoldsetting. In this case, the new setting has not yet propagated. Hosting Admins come across this case very often.
  • Integritet: If someone can track your DNS history then it wouldn’t be too hard to figure out which web sites you’ve been viewing. Though the individual pages you’ve viewed can’t be tracked in this way, the hostnames, som “dogma.swiftspirit.co.za” eller “google.comwill be in the DNS cache, likely in the order you first accessed each site. There are better ways to do this though. One example is to use a Tor network for all DNS requests.

Flushing WindowsDNS cache, from command prompt:

Evidence suggests that prior to Windows 2000, Windows OS’s didn’t cache DNS results. Den ipconfig command, run from the command prompt, was given some control over the DNS cache and has remained roughly the same since.

To get to the prompt if using Vista as non-Admin: Start -> Programs -> Accessories -> Right-clickCommand Prompt” -> Run As Administrator

Otherwise: Start -> Run -> [cmd ] -> [ OK ]

ipconfig /flushdns

Flush the DNS Resolver Cache in Windows

It is also possible to clear the cache in Windows by restarting theDNS Client” eller “Dnscache” tjänsten.

Flushing Mac OS X DNS cache, from shell prompt:

Since Mac OS X, Apple Macs have been running a Unix-based, POSIX-compliant, operating system based on Nextstep, itself originally containing code from FreeBSD och NetBSD. Mac OS X uses lookupd eller dscacheutil to manage the DNS cache, depending on the version.

To get to the prompt: Applications -> Utilities -> Terminal

(lookupd|dscacheutil) -flushcache

What have we here? As per del 1, the vertical bar indicates that eitherlookupdELLERdscacheutilare acceptable. Den parenthesis indicate that the vertical bar only applies to thelookupd|dscacheutilportion of the expression. Thus, the ” -flushcacheis not optional and must be included in the command in order for it to work. Note that these commands produce no output unless there is an error.

Use dscacheutil if you’re using Mac OS X 10.5 (Leopard) or later.

Mac OS X:

lookupd -flushcache

Mac OS X Leopard:

dscacheutil -flushcache

Use dscacheutil to flush the cache in Mac OS X Leopard

There is also a GUI tool, DNS Flusher, which automatically uses the correct command available.

Flushing Linux/UnixDNS cache, from shell prompt:

N.B. If you don’t already have either bind (with caching lookup enabled), nscd, or dnsmasq installed and running on your *nix-based desktop/server, you are probably not caching DNS at all and there is nothing to flush. In that case you will be utilising your DNS server for every web request, probably slowing your web experience.* If so, I recommend at least installing nscd as it is the easiest to set up. **

Flushing nscd’s cache

As with the Mac OS command, this produces absolutely no output unless there is an error:

(|söder )(|/usr/sbin/)nscd -i hosts
  • Use söder if you’re not already root otherwise the first selection is blank.
  • Specify /usr/sbin/ if nscd is not already within thepath”. If your distribution has nscd in a strange place, locate it first:
locate -r bin/nscd$

Notice that the abovebin/nscd$is itself a regular expression. 🙂

Using nscd, invalidate thehosts” cache, logged in as a user:
sudo nscd -i hosts
Using nscd, invalidate thehosts” cache, logged in as root:
nscd -i hosts
Using nscd, invalidate thehosts” cache, logged in as root, specifying the full path:
/usr/sbin/nscd -i hosts

Flushing bind’s cache

To flush bind’s cache, we issue a command via rndc. Use sudo if you are not already root:

(|söder )rndc flush

Restarting the cacheing services also works!

Here’s how to restart either of the caching daemons:

(|söder )(tjänsten |/etc/(rc\.d|rc\.d/init\.d|init\.d)/)(bind|dnsmasq|nscd) restart

That’s starting to get difficult to read. *** Luckily I’ve explained in detail:

  • As with the previous command, use sudo if you’re not already root.
  • The second selection has the first option “tjänsten “. This applies mainly to Red Hat/CentOS and Fedora systems.
  • Den “/etc/(rc\.d|rc\.d/init\.d|init\.d)/” needs to be expanded further. This is for most other systems. Generally, the rc.d is for if you’re using a BSD-style init system (for example: Arch Linux, FreeBSD, or OpenBSD). The best way to know for sure which command to use is to ‘locatethe correct nscd or dnsmasq path. Most Unix flavours, even Solaris, use nscd:
locate -r \.d/nscd$ ; locate -r \.d/dnsmasq$ ; locate -r \.d/rndc$
  • The last choice is betweenbind”, “nscd”, och “dnsmasq”. This depends entirely on which is installed and in use.
  • The last of the pattern, ” restart”, is the instruction given to the daemon’s control script.

Arch, using dnsmasq, restarting the cache daemon, logged in as root:

/etc/rc.d/dnsmasq restart

Arch, using nscd, restarting the cache daemon, logged in as user:

sudo /etc/rc.d/nscd restart

CentOS / Red Hat, using nscd, restarting the daemon, as root:

service nscd restart

nscdrestart

Flush Mozilla Firefox’s internal DNS cache:

Mozilla Firefox keeps its own DNS cache for performance. firefox 2 would cache only 20 entries for up to 60 seconds. The default setting as of Firefox 3 appears to be 512 entries for up to 60 minutes which seems much more reasonable for every-day browsing. If your desktop has a built-in cache (which most now do) then the cache here is actually redundant. I’m not aware of any other browsers that implement DNS caching.

I’ve found a few solutions for when you need to clear the cache. It seems there are many ways to do this however these are the easiest, which I’ve put into order of preference.:

  1. Install the Firefox DNS Flusher Addonprovides a button to flush the cache.
  2. Install the DNS Cache Addonprovides a toggle which disables or enables the DNS cache.
  3. Clear Cache (clears browser cache as well as DNS Cache): Select Tools -> Clear Private Data; Deselect all checkboxes except for Cenche; Klicka [ Clear Private Data Now ].
  4. Manually do what DNS Cache does: set the following 2 about:config optionsnetwork.dnsCacheExpiration” och “network.dnsCacheEntries” till 0 and then back to the default.

I had a bad cached record and I cleared my browser’s cache. But its still giving me the wrong info. What gives?

Because of how DNS propagation works, you preferably need to flush the DNS on all DNS hosts between yourself and theauthoritivehost, starting with the host closest to the authoritive host (furthest away from your browser).

As an example, if you have a router that is caching DNS, reset the router’s cache before restarting the DNS cache of your operating system, and only sedan should you clear the cache in Firefox. The reason is that even if you only clear your OS and Firefox’s caches, your desktop is still going to ask the router for its bad record anyway.

What if my DNS server is a server on the net outside my control?

You could try temporarily using a different nameserver, possibly even a publicly open server. OpenDNS shows some good information on how to do this. If you’d like, you should also be able to get relevant information from your own ISP regarding their resolving DNS servers. A local example (South Africa) is SAIX which lists their resolving DNS servers.

* Likely the reason why Firefox has a DNS cache built-in ****
** “((pacman|yoghurt) -S|emerge|(yum|aptitude|apt-get) install) nscdand then ensure that the service is added to the startup scripts. Refer to your distribution’s installation documentation.
*** I’m looking for a syntax highlighting plugin that can work with regex
**** I’ve read statements that restarting the network(ing|) service also clears the DNS cache however I haven’t seen any evidence that this is true. If anyone has a example where this is true, please provide me with the details.
Dela med sig
Onsdag, 22 april, 2009 | Författare:

Arch Linux installationsprocessen dokumenteras på Arch wiki. Jag rekommenderar att personer nya Arch prova den utmärkta Nybörjarguide istället för Officiell Arch Linux Installationsguide. Även om både wiki poster täcker liknande mark, den nybörjarguide ger en mycket mer relevant information för de nya till systemet. Den Nybörjarguide är inriktad på skrivbordet installation och, som jag installerar en server, Jag kommer inte att gå igenom installationen av den grafiska miljön alls. Förutsatt att du följer min installation, antar att jag har följt nybörjarguide ända fram till och med installationen av sudo. Jag har installerat SSH-demonen efteråt snarare än under den första installationen men.

Några små rekommendationer och anmärkningar om installation:

  • Om du kan, överväga att använda ett USB-minne för installatören och ha den till hands för framtida installationer.
  • Jag behålla en kopia av min lokala “slutförvar” installerade program på min installations minne. När installationen är klar jag spara lite nedladdning och uppdatera tid genom att kopiera detta till den nya servern / var / cache / pacman / pkg / mapp. Förvaret på mitt skrivbord är typiskt 1.7 GB stor
  • För rc.conf, Sydafrikanska-lämpliga regionala inställningar:
    LOCALE =”en_ZA.utf8″
    TIDZON =”Afrika / Johannesburg”
  • Jag har ställt in nätverket mycket enkelt, enligt styr, och kommer att expandera på nätverksinställningarna i ett senare inlägg.
  • Eftersom det är en server, min icke-privilegierade användare på servern är bara en del av 3 grupper: hjul (för sudo), lagring, och användare. En stationär användare kommer sannolikt att vara i många fler grupper.

Jag föredrar att använda ett program som heter yoghurt istället för Arch standard pakethanterare. Yaourt har exakt samma användnings syntax som pacman förutom att det stöder några extra alternativ. Det är faktiskt en wrapper program genom att det, i tur och ordning, använder pacman. Viktigt, yaourt stöder installation av program från Arch s GULD. Den GULD är ett förråd av installationsskript byggda av Arch användare för Arch användare att enkelt installera program som inte är officiellt stöds av de viktigaste Arch förråden. Yaourt kan ladda ner och installera program från AUR eller huvud förråd med samma kommando, behandla AUR som “bara en annan arkiv”. Pacman tyvärr inte stöder detta.

Igen, installationen är täckt i wiki. Jag rekommenderar den enkla vägen som nämns i wikin om du är ny på Arch. Dess alltför mycket för tidigt att göra det den hårda vägen (också nämns i wikin posten).

när du är klar, uppdatera systemet genom att ge enda kommando:

yaourt -Syu

ELLER

pacman -Syu

och följ de givna rekommendationerna.

Dela med sig
Onsdag, 25 mars, 2009 | Författare:

Jag fick äntligen Ignite RealtimeS Spark att arbeta. Jag tycker inte särskilt gillar Spark – dess en nödvändighet men och jag är säker på att andra har haft problem med det.

Som en del läsare kanske känner, Jag använder 64-bitars Arch Linux. Spark löper ovanpå en JRE, oberoende av basplattformen. Därför, Detta bör inte vara ett problem. Men, Spark verkar levereras med en 32-bitars JRE.

Efter en hel del trassel, Jag tänkte till slut allt jag behövde göra var oklar eller ta bort (byta namn på eller ta bort) den medföljande JRE. På så sätt, Spark s startskript skulle inte hitta den medföljande JRE och det skulle bli tvungen att söka efter det som byggts in i systemet. Jag hade tidigare installerat openjdk, en öppen källkod JRE från Arch s [extra] slutförvar.

Det råkar också vara en liten bugg i startskript i att dess söker en mapp som heter “fönster” när det inte är helt klart ingen sådan mapp utom en som heter “linux”. Gå bild.

Hur som helst, här är kontentan av installationen om du ska göra det manuellt på 64bit och du redan har en JRE (såsom openjdk) installerad för ditt system:

mkdir -p ~/src
CD ~/src
wget http://download.igniterealtime.org/gnista/spark_2_5_8.tar.gz
av -zxvf spark_2_5_8.tar.gz
mv Spark/jre Spark/jre.not
men -Jag S /  / lib  / windows /  / lib  / linux / g ' Spark/Spark
söder mkdir -p /opt
söder mv Spark /opt
Dela med sig